Det har varit en lång dag och kylan är påträngande när jag äntligen kan sätta nyckeln i låset och vrida om. Inom loppet av två sekunder har jag en iller innanför det högra byxbenet, en iller skuttandes längst mitt vänstra ben och en iller på väg ut genom dörren. Det tar några minuter innan alla illrar är på rätt sida av ytterdörren. Och på rätt sida av mina byxben med för den delen.

Innan jag kliver in i hallen torkar jag av mina skor på hallmattan som ligger hopknölad längst med väggen. Jag slänger vantarna i korgen som ligger nerriven mitt på golvet, ställer upp skorna på skohyllan som är ekande tom och passar på att läsa av nummerpresentatören som hänger i sin sladd uppochner ovanpå elementet.
Ett missat samtal. Jag hukar mig ner på alla fyra, ålar fram den bärbara telefonen som ligger under skohyllan, tar bort en iller som hoppat upp på ryggen och passar på att lyssna av telefonsvararen.
 

Magen kurrar oroväckande högt och jag överger hallen och beger mig in i köket. Jag öppnar kylskåpet och plockar ut smör och ost, tre illrar, gurka, tre illrar igen och stänger sedan kylskåpet med foten. Jag hämtar en smörkniv från lådan i hörnet av köket och trampar samtidigt i en lång kisspöl. Suckandes hoppar jag på ett ben till toaletten, snubblar på tre omaka par skor framför handfatet, kastar den blöta strumpan på golvet och tvättar av foten. Det blöta papperet slänger jag i papperskorgen efter att ha plockat upp en Ior, en Nasse och en Nalle Puhnalle från papperskorgens botten. Jag stänger dörren, öppnar den och släpper ut en iller, stänger dörren, öppnar den och släpper ut två illrar och stänger sedan dörren en sista gång.

Fortfarande hungrig går jag tillbaka till köket och gör i ordning två mackor och ett glas mjölk som jag, efter att ha torkat upp kisspölen, tar med mig in i vardagsrummet. Väl därinne plockar jag upp två blomkrukor från golvet (varav den ena redan ser ut som hoplimmad mosaik), borstar bort de svarta fotspåren från fåtöljerna och sopar upp jorden och häller tillbaka den till de halvdöda krukväxterna.
Jag tar ett djupt andetag och sjunker ner i soffan, hoppar upp igen och ursäktar mig för att jag satte mig på någons svans och sjunker ner igen.
Efter en tugga upptäcker jag att gurkan på min macka är borta och att osten precis är på väg under soffan. Jag lägger ifrån mig mackan, föser undan en iller från mjölkglaset och tar en stor klunk härligt kall mjölk, hämtar tillbaka mackan som är på väg bort från bordet och torkar sedan upp mjölken som nu ligger uthälld över duken.
Mätt och ganska belåten sicksackar jag fram mellan nallar, bollar och rör, till TVn och knäpper på den. På tillbakavägen hinner jag snubbla på 4 omaka skor innan jag åter når soffan och kan lägga mig ner under en filt och slappna av. Tillsammans med tre illrar, som börjar leka illermotorväg under filten tills den knölar ihop sig till en boll och jag har inget som värmer mig mer än en iller som slickar mig i örat och två som kryper i vardera byxben.

Jag ger upp och bestämmer mig för att istället lägga mig i badet. Väl i badrummet snubblar jag över en sko, sätter i proppen till badkaret och börja tappa i vatten. Men blir överfallen av tre illrar som också vill bada och blir tvungen att dra ur proppen igen och låta illrarna leka av sig i badkaret före mig. Under tiden passar jag på att tömma förrådet under badkaret, som består av en sko, en kanin, en boll, två pipdjur, en till Nalle Puh, en badanka, en skosula och en känguru. Precis när jag är klar vill illrarna upp ur badkaret och jag låter dom få torka av sig själva på en handduk på golvet.

Men nu är jag för trött för att bada och bestämmer mig helt enkelt för att gå och lägga mig. Innan jag har kommit till sängen så är det tre illrar som har hunnit före och som har vänt uppochner på kuddarna, vält ner telefonen och klockradion på golvet och som nu leker motorväg under lakanet.

Jag orkar inte annat än sätta mig ner på golvet och sucka. Och plötsligt har jag tre små illrar som försiktigt kryper upp i mitt knä och rullar ihop sig till en enda hög av tassar, blöta nosar och runda små öron. Inom en minut sover de redan gott och vad kan man göra annat än att bli upp över öronen förälskade i dessa små troll. Trots allt.

(Denna krönika är inte på något sätt överdriven eller påhittad, utan är något som faktiskt pågår varje dag i ett hem med tre illrar)