Jennie Sandahl

Det var en gång en liten anka som inte fick sova.

Varje natt när solen gick ner bakom bergen klättrade den lilla ankan upp på höskullen för att bädda ned sig i det mjuka höet. 

Där uppifrån kunde han se bergen, skogen och sjöarna, och ingen kunde var lyckligare än den lilla ankan, just precis då.

Men just som han skulle till att somna kom fåren. De ställde sig nedanför höskullen och började bräka, högt och länge. Hela natten igenom bräkte de, och när gryningen kom hade den lilla ankan inte sovit en blund.

Nästa natt klättrade den lilla ankan återigen upp på höskullen för att sova. Han såg ut över bergen, skogen och sjöarna, och ingen kunde vara lyckligare än den lilla ankan, just precis då.

Han blev tröttare och tröttare och tröttare…men just som han skulle till att somna kom fåren. De ställde sig runt höskullen och började bräka, nu ännu högre och ännu längre.

Och när gryningen kom var den lilla ankan ännu tröttare.

Den tredje natten var den lilla ankan så trött att han fick släpa sig upp på höskullen. Men upp kom han, och med ankstjärten nedborrad i höet såg han ut över världen.

Han kunde knappt hålla sina ögon öppna men han lyckades ändå se en skymt av bergen, skogen och sjöarna. Och ingen kunde vara lyckligare än den lilla ankan, just precis då.

Men när ankan slöt sina ögon kom återigen fåren. De tittade upp på ankan, pekade på honom och började bräka. Den här gången dubbelt så högt och dubbelt så länge.

Den lilla ankan vände och vred på sig, fram och tillbaka. Men hur han än vände sin ankstjärt hörde han fårens bräkande.

Så han ställde sig upp på höskullen och ropade åt fåren:

- Varför bräker ni åt mig?

Fåren slutade bräka och tittade förvånat på varandra. Sedan såg de upp på den lilla ankan och svarade i kör:

- För att du sover på vår mat!

Den natten kunde den lilla ankan se bergen, skogen och sjöarna ännu bättre, nerbäddad i mjuk fåraull på kyrktornets topp. Just som han skulle till att somna hörde han sina bästa vänner bräka god natt någonstans i fjärran. Och ingen kunde vara lyckligare än den lilla ankan, just precis då…